Glans

Nu har Hobbe käkat vom og hundemat i drygt en månad, och jag har märkt stor skillnad. Det är framför allt pälsen som blivit mjukare och glansigare, vilket ju också var mitt mål med foderbytet. Han har också fått fastare hull, mindre (ingen) tandsten och hund/torrfoderlukten är puts väck. Jag vet inte om det syns något på bilderna jämfört med tidigare, men vi tog några ute i solen i Åbo där vi var i helgen, och jag tycker personligen att det syns att pälsen blivit glansigare. Det kanske kommer bli ännu bättre med tiden, men jag är nöjd som det är. Det går dock fortfarande inte att blöta ned pälsen… Man ställer honom i duschen med strålen på högsta fart, men direkt man plockar bort den så är pälsen redan torr igen. Fast fördelen med det är förstås att han är väldigt lätt att föna torr sedan…

Nackdelen med  V o H är ju att det inte är så enkelt att ha med sig på resa, men jag köpte istället med mig ett annat färskfoder som är konserverat i burk. Gick bara fint det med Men det luktade desto mer…

Utställningsresan då? Jag och Jenny hade supertrevligt på färjan och i Åbo, det kan varmt rekommenderas för den som är lite sugen på äventyr Särskilt resan tillbaka blev äventyrlig – vi hörde nämligen inte något utrop om att vi var på väg in mot hamnen, utan såg det av en slump på gps:en i telefonen. Snabbt kastade vi på oss kläder, rafsade ihop grejer och sprang från hytten. Jag hann precis stänga bildörren innan bilen framför oss började rulla ut från färjan och i land….

Hobbe och Siiri skötte sig kanon på utställningsplatsen och på färjan. Av någon anledning var dock båda lite spaka i utställningsringen och Hobbe kändes också lite disträ i andra sidan av kopplet. Om det berodde på resan eller något annat vet jag inte, men vi planerar lite ringträning för säkerhets skull framöver. Hobbe slutade som 4 ukkl och Siiri som 2:a valp med HP, båda med motiveringen att de behöver mer geist. Det är ju åtminstone något man kan öva på…. Och nog finns det gott om geist i den lille gossen, det gäller bara att kunna plocka fram det vid rätt tillfälle

En bild från helgen (här ställer Jenny upp honom, då blev han plötsligt flera meter mer alert)

 

På parkeringen utanför mässan, Hobbe 21 månader

Ny djurskyddslag på gång, del 1

Har ni hunnit lusläsa Landsbygdsdepartementets förslag på ny djurskyddslag i Sverige? Tänkte väl det :) Jag har skummat igenom väl valda delar lite snabbt och kan konstatera att det finns en hel del som påverkar många djurägare, både till det bättre och till det sämre. Och vi som är uppfödare (eller åtminstone aspirerar på att bli) kan komma att beröras ganska omfattande. Om någon vill läsa hela förslaget på 1 093 sidor så finns det att finna här. Jag ska försöka sammanfatta det jag upplever som de största förändringarna som föreslås.

Rapportering av defekter:

Utredaren föreslår också att veterinärer ska ha skyldighet att rapportera in olika ingrepp till Jordbruksverket som har samband med avelsdefekter gällande sällskapsdjur (inklusive hund och katt) samt häst. Detta bör gälla såväl förlossningssvårigheter som medicinska defekter, exempelvis benproblem, andningsproblem eller andra liknande defekter. Jordbruksverket ska tillhandahålla detta till länsstyrelserna som ska använda det till riskvärdering i sin kontrollverksamhet inom avelsområdet.

Länsstyrelserna har både uppfödare och avelsföreningar som kontrollobjekt. Det är även lämpligt att olika djurarters rasföreningar får del av detta så att de kan agera utifrån denna information. Jordbruksverket ska också ta fram offentlig statistik på dessa defekter så att det blir lättillgängligt för allmänheten. Verket ska också ges bemyndigande att föreskriva vilka defekter som ska rapporteras.

Min spontana tanke är att det här kan gagna respektive ras avelsarbete, om ”rätt” typer av ingrepp registreras. En stor risk är emellertid att för stort fokus läggs på defekter som är generella och lätta att mäta, och att man därmed missar att rapportera sådant som är minst lika angeläget för uppfödarna att lägga krut på men som är svårare att rapportera. Inom sheltien skulle kunna handla om rena symtom på sjukdom (kräkningar, diarré, magkatarr, njur- och leversvikt) som inte har någon tydlig diagnos, men som vi vet är rasrelaterade problem och som behöver jobbas med.

Inavelsgrader och antal avkommor:

En maximalt tillåten inavelsprocent och maximalt antal avkommor för enstaka avelsdjur borde också införas.

Det här jobbar ju de flesta rasklubbar med, men på förhållandevis frivillig basis av uppfödarna. I SSSK finns exempelvis en valphänvisning som går att använda som ”påtryckningsmedel”, om man kan uttrycka det så. Även om den är frivillig, representerar den någon form av kvalitetsstämpel, eftersom den uppställer högre krav än den valphänvisning som går att få via SKK. Idag är t ex högsta tillåtna inavelsgrad motsvarande en kusinparning (6,25%). Någon regel för maximalt antal avkommor finns däremot inte och även om det diskuterades på avelskonferensen 2009 så var majoriteten av uppfödarna emot den idén.

Rent djurskyddsmässigt är det förstås en sund tanke, med maximalt antal avkommor. Frågan är dock om man inte uppnår ett ännu bättre resultat genom att istället försöka höja genomsnittsåldern på de djur som används i avel. Av de siffror vi sett har trenden varit att uppemot hälften av de kullar som föds har en far som är under tre år! Det är bara att stanna upp och tänka lite – när brukar ärftliga sjukdomar debutera? När hunden är 1, 2 eller 3 år? Senare? Det tåls att fundera på varför det finns försäkringar för dolda fel som gäller i tre år från att valpen kommer till en ny familj. Här tror jag att uppfödare har mycket att vinna på att fundera om det kan finnas någon äldre hanhund som motsvarar ens önskemål när man väljer hane till sin tik, istället för att gå på den senaste som råkar vara ”på modet”. Sprid riskerna!

I nästa inlägg kommer jag resonera kring en annan del av det förslag som kommit, nämligen utbildningskrav och valpköparnas kompetens.

Stora Skuggan och Ulriksdal

Våra nya hak! Hobbe har träffat sin flickvän idag. Bilderna med bildtexter

Frihet!

Lite inkallning

Tror vi fick till lite singletracking mellan rusningarna

Ståbild på Sveriges mest fotade sheltie…

Och andra hållet

På spaning

Fått syn på sin flickvän

Hurra, Saga är så rolig att få busa med!

Hobbe gör sig till för Saga

Det sköna paret

Upphängd och nersläppt Hubert

Puss min sköna

Saga önskar sig lite fika på Ulriksdals slottscafé

Mindre lyckat gruppfoto

får tala för sig själva.

Foderfunderingar

För drygt 1,5 år sedan skrev jag lite i bloggen om varför jag tror att foder med lågt/inget kolhydratinnehåll är bättre än konventionellt torrfoder. Det har publicerats ett antal artiklar om det också, då och då. Jag har inte haft någon egen hund att fundera så mycket på foder med förut, men nu har jag äntligen fått chansen

Hobbe åt Purina Pro Plan som valp och som unghund, och gick därefter över på Royal Canin Medium Sensible (dvs samma som övriga flocken fick). RC har funkat helt OK, men jag upplever personligen att glansen i pälsen blivit mindre och mindre. Dessutom gillar jag inte riktigt doften på fodret och jag tycker att Hobbe luktat ”hund”. Jag började i höstas att tillsätta laxolja, men jag tycker inte det gett någon effekt alls.

På Stora Stockholm köpte vi en provpåse av Purina igen. Hann bara köra ett par dagar innan lukten av hund tilltog rejält. Av en händelse var jag in på hundaffären närmast oss och fick med mig lite färskfoder hem, Vom og Hundemat med lax. Några på jobbet har testat till sina hundar och är nöjda, så jag tänkte att jag kunde ge det en chans. Min första positiva överraskning var när jag öppnade paketet; jag gav nämligen färskfoder till mina gamla hundar för många år sen och det luktade P Y T O N, men det här var ju inget! Luktade som fryst lax, så i princip ingenting med andra ord

Nu har jag turen att ha en rätt så tålig jycke som klarar att byta foder hit och dit, så vi körde pang på med V o H som helfoder. Efter några dagar var hundlukten som bortblåst! Andra positiva effekter är att han äter med mer andakt, d v s han kastar inte i sig maten längre och han bajsar mycket mindre, vilket torde betyda att han tillgodogör sig näringen i fodret.

Prismässigt då? Hobbe klarar fyra dagar per fryst korv och de kostar knappt 20 kronor/st, vilket innebär att varje mål mat kostar knappt 2,50 kronor. Det kanske inte är helt görbart om man har en hel arsenal att utfodra, men med 1-2 hundar tycker jag absolut att det är värt pengarna än så länge.

Nu får vi väl avvakta ett par veckor och se om pälsen blir glansigare och/eller om vi får några andra effekter av fodret…

Önskemål

Jag har fått önskemål om att berätta hur vi hade det över jul och nyår. Nytt för det här året var att vi stannade hemma i Stockholm, vår lilla familj. Hittills har vi alltid åkt norröver, men med tanke på hur stressigt det brukar vara att bara åka två personer så insåg vi att vi skulle bespara oss själva (och andra) mycket energi genom att stanna hemma, då vi nu har både tvåbenta och fyrbenta familjemedlemmar.

Julen var lugn, vi lunkade på i vårt eget tempo vilket passade utmärkt. Lite trist att det inte finns någon snö här bara. Nyår var också bra. Jag var lite fundersam på hur Hobbe skulle reagera på fyrverkerierna, särskilt eftersom jag själv inte visste hur pass mycket det skulle leva om här. Jag behövde inte fundera så länge – det var fullt världskrig utanför vårt hus redan på eftermiddagen, och det fortsatte långt in på småtimmarna. Lyckligtvis var Hobbe alltför upptagen med sig själv för att ens märka att det lät utomhus. På kvällspromenaden sprang han runt och lekte med sina älskade pinnar och var förbryllad över att de hundar vi mötte verkade vettskrämda, de som annars brukar skälla ut honom på kvällspromenaden (vilket han i och för sig också blir förbryllad över, han som är en så charmerande ung man).

På förmiddagen har jag försökt rensa bland gamla foton som tar upp en massa plats och ramlade över två som jag inte visat förut, men som jag tyckte var fina. De är från i april, då Hobbe bara hade hunnit vara hos oss någon vecka. Det är med andra ord bara runt fyra månader tills vårblommorna är här!

Summering av 2011

Oj, vilket händelserikt år 2011 blev! Jag summerar några av höjdpunkterna under året här:

• Februari: Hanna, Java, Scilla och Hobbe flyttar till Luleå.
• Mars: jag är på bröllopsresa i Japan och råkar pricka in Japans genom tiderna värsta jordbävning under vistelsen.
• April: Hobbe flyttar till mig på sin ettårsdag.
• Maj: Hobbe utställningsdebuterar i slutet av maj och blir 4 bhkl med CK och reservcert.
• Juli: jag får en liten son, Isak.
• September: Java blir BIR på SSSK:s inofficiella utställning i Bålsta och paras samma dag (men gick tyvärr tom). Hobbe blir andra bästa hane.

Nu är det bara att se till att 2012 blir ännu bättre, med fler tävlingsframgångar och förhoppningsvis valpar, körkort och hus

Hej!

Terese och Hobbe har varit på utställning, vi har hejat på här hemifrån och tagit det piano. Tråkigt att inte vara på Stora Stockholm i år, det brukar alltid bringa lite julkänsla. Jag hoppade upp med sambon ur sängen i imorse, städar, hundarna gnager på ett ben, Det går nämligen inte att göra så mycket nu, snön kom och gick ungefär på samma gång. Okej, den ligger kvar i isform på vägarna. Det är inte sådär jättespännande att gå långpromenader då, det är med risk för eventuella benbrott för både två- och fyrbenta känns det som. Jag ska dock försöka heva mig ut snart och hoppas på överlevnad.

 

Java tröttmössa efter en långpromenad häromdagen, de älskar vår nya vardagsrumsmatta, alldeles lurvig och gosig.

 

 

 

 

Hopplöst dålig

På att blogga! Orsaken beror bara på tidsbrist. Vi försöker lägga all ledig tid på hundarna, och det blir desto mindre tid för datanöjen

I helgen gick Stockholms Hundmässa av stapeln. Jag, Isak och Hobbe mötte upp Jenny på pendeltåget och var på plats redan vid 7.30. Alltid skönt att vara i god tid, särskilt när man vet att kön till veterinärbesiktningen kommer vara lång. Hobbe var in som nummer 9 i bedömningsordningen, men föll inte riktigt domaren i smaken. I efterhand hade nog Java varit mer rätt modell för dagen, men man lär så länge man lever. Hobbe skötte sig i vart fall fint och det är alltid roligt att känna att man åtminstone gjort så bra man kunnat Hobbes kritik löd:

Mycket god typ, mycket bra huvud med välburna öron, mörka något runda ögon, bra bett, kunde ha mer hals, välutvecklad men något kort kropp, bra vinklad, rör sig och visar sig bra, bra päls, mentalitet u.a.

Det köper vi absolut, han är en kompakt och fluffig liten kille. Mari Borgström skickade en bild från bedömningen som jag tyckte var så fin, så jag tar mig friheten att dela med mig av den här också:
Vi hade  en jättetrevlig dag och fick se många fina shelties, så vi är nöjda med helgen. Nu laddar vi om inför nästa utställning, som det faktiskt inte dröjer alltför länge till! Denna gång ska dock Jenny också ha med sig sin hund. Vart resan bär kommer vi säkert att dokumentera, när den tiden kommer.

Fyra timmar i Ulriksdalsskogen

Ger en lerinpackning som heter duga…